Islams politiska, ekonomiska och kulturella utveckling

Islams politiska, ekonomiska och kulturella utveckling
fram till år 1405

Vernon O. Egger, A history of the Muslim world to
1405 – the making of a civilisation
(Pearson Prentice Hall, 2004) 336 s.

Jag börjar med att slå fast att detta är en bra och förklarande bok! Egger är saklig och inte lagd åt det spekulativa hållet. Förklaringar till skeenden är ofta förvånansvärt konkreta. Islams snabba expansion brukar ofta förklaras med religionen i sig enligt modellen: Religiöst övertygade arabiska krigare besegrar hantverksmässigt bättre soldater från omgivande militära makter (se t ex Åke Holmbergs Vår världs historia del
1). Eggers huvudsakliga förklaringar till de militära framgångarna är utsikterna till byte och att omgivande sasanider och bysantiner var försvagade av krig sinsemellan (kap. 1 & 2).

Det som försvårar läsningen och begripligheten är när Egger dyker ned i detaljerna (namn, namn och åter namn). Han redogör ganska kortfattat för centrala skeenden i den muslimska historien och när han sedan tjugo sidor senare refererar till personer och händelser måste åtminstone jag ofta backa. Då är det bra att istället ägna en stund åt att läsa övergripande sammanfattningar som Tord Olssons Koranen – den ädla sanningen. Eggers version av Islams historia blir emellanåt väl mycket till olika individers historia. Men det kan förstås vara resultatet av att källorna är knapphändiga
samt att individerna utgör kärnan i den samtida muslimska historieskrivningen.

I de kapitel Egger beskriver ekonomisk, kulturell och vetenskaplig utveckling duggar inte namnen lika tätt och genast framgår de större linjerna klarare. Det bästa exemplet behandlar hur handelsnätverket knöts ihop under islams tidiga historia. Ett nätverk som verkar ha varit effektivt trots politisk splittring (se s. 104). Handelsmän bör ha kunnat röra sig relativt säkert inom ”gränserna” även om exempelvis carmathier kunde göra
vägarna osäkra (s. 94-95). Här uppvisar den muslimska historien fler likheter
med den samtida medeltida europeiska än med den romerska, där en stark
centraliserad makt var helt avgörande för ekonomins blomstring. Det som slår en
när man läser historien om Muhammed och uppkomsten av Islam är hur sammanflätad
religion, politik och tradition är i detta fall. Religiösa doktriner och
traditioner uppkommer inte sällan som svar på konkreta situationer. Egger
förklarar t.ex. uppkomsten av bärandet av slöja som en följd av att Muhammeds
hem blev en offentlig plats, där gästerna inte alltid visade tillräcklig
respekt för profetfamiljens privatliv (s. 51f). Att Islam har påverkats av
kristendom, judendom – och zoroastrianism – bör knappast förvåna någon icke-muslim. En nedskriven religion och världsåskådning måste ha tett sig överlägsen en rörig och icke formaliserad religion. Läs- och skrivkunskaper var gissningsvis spetskompetenser på 600-talet. Att Muhammed eller någon annan skulle rensa Kaba-templet från alla smågudar så att endast Allah återstod låg alltså i tiden. Vad som däremot förvånade mig var att det under 700- och 800-talen fortfarande fanns kvar kristna kloster i den muslimska världen och att de hade en viss påverkan på Islam och framför allt på sufismen (s. 123). Sufismen är den del av Islam som ofta betraktas med stor förståelse i väst och i Sverige (jag tänker på konstnärer och författare som Aguéli och Ekelöf)? Är det så enkelt att det handlar om att mystik leder till större poesi och att poesi i sin tur inte förknippas med dogmatism eller terrorism?

Islams tidiga historia rymmer många intressanta och spännande episoder. Den förvirring Ismails och Hasan al-Askaris (shia-imamer) dåligt tajmade dödsfall skapade hos sina anhängare är rörande. Men anhängarnas svar på den uppkomna situationen är exempel på dels religiös kreativitet men också på historiens oförutsägbarhet.
Den dolda Imamen är en fantasieggande berättelse, och underhållningsmomentet i
religiösa berättelser och praktiker borde betonas mer, tycker jag (se s. 77).
Den religiösa kampen mellan olika skolor och uppfattningar är också ofta
spännande. Min favorit är fundamentalisten Ibn Hanbals (åt inte vattenmelon eftersom han inte kände till huruvida Muhammed ställde sig i frågan) religiösa strid med de rationellt lagda mutaziliterna, vilka försökte sammanföra grekisk filosofi med Islam (se s. 135-136). Liksom Hugh Kennedys Muslim Spain and Portugal för Egger fram en viktig historia som inte alltid är så välkänd i Sverige. Båda böckerna är välskrivna men tyngs av mängden namn. Båda kräver tid och intresse, men har man det rekommenderar jag
dem starkt.

Senast uppdaterad
2010-12-18 12:01

Kommentera