Etikettarkiv: Ali Ibn Abi Talib

Klassisk indelning av den muslimska historien

Muslimsk historia (klassisk indelning)

Denna artikel fördjupar sig inte i några specifika händelser eller skeenden i muslimsk historia. Fokus är de grova dragen i den klassiska muslimska beskrivningen av islams historia. Att utgå från ett europeiskt perspektiv med en indelning i de senaste 2000 åren i ”antiken”, ”medeltiden” och så vidare är av förklarliga skäl inte aktuellt. För enkelhetens skull har jag emellertid valt att använda västerländska årtal.

Muhammed och de fyra rätt ledda kaliferna 610-661

Abu Bakr, Umar, Uthman, Ali

 610-632 Muhammeds tid som profet och ledare. Denna period har förstås en särställning och anses naturligtvis av de flesta muslimer som ”the golden era of islam”. År 610 mottog Muhammed sin första uppenbarelse från Gud och år 622 utvandrade Muhammed från Mecka till Yathrib, som bytte namn till Medina. I Medina, profetens stad, upprättades det första muslimska samhället.

 

632-661 De fyra rätt ledda kalifernas tid. Kaliferna  Abu Bakr, Umar, Uthman och Ali anses av de flesta muslimer inta en särställning. För shiamuslimer är emellertid Ali den klart främste, och borde ha tagit över ledarskapet redan när Muhammed dog 632. På bilden till vänster ser du de fyra första kaliferna.

Umayyadiska kalifatet 661-750

661-750 Det Umayyadiska kalifatets tid. Maktcentrum i det snabbt växande muslimska riket flyttar från den arabiska halvön till Damaskus. När det umayyadiska kalifatet går under efter ett våldsamt uppror flyr en av prinsarna till den iberiska halvön. På den iberiska halvön lever alltså den umayyadiska dynastin vidare och på 900-talet upprättas ett kalifat med Cordoba som centrum. Men med Umayyadernas fall 750 splittras alltså det muslimska imperiet.

Abbasidiska kalifatet 750-1258

750-1258 Abbasidernas kalifat. Det abbasidiska kalifatet lyckas inte särskilt länge med att skydda imperiet från sönderfall. Från och med 900-talets början styr inte kalifen i Bagdad över särskilt stora områden i reell mening. Han blir allt mer en symbol för muslimsk enhet. År 1258 inträffar den stora katastrofen i muslimsk historia då mongolerna erövrar Bagdad och det abbasidiska kalifatet upphör. I dagens splittrade Irak har Bagdads fall 1258 ett mycket stor symboliskt värde. USA görs lätt om i den politiska retoriken till mongolerna som släpps in i Irak av dagens shiiter. Sunnimuslimska jihadister anklagar shiiterna för att ligga bakom mongolernas seger, då den siste kalifens visir (högste minister) var shiit och enligt exempelvis, den av salafitiska jihadister ofta lästa, historikern Ibn Kathir menar att visiren spelade under täcket med mongolerna. Bilden nedan visar hur mongolerna under Hulago Khan tar sig in i abbasidernas huvudstad Bagdad.

Mongolerna intar Bagdad 1258

 Osmanska riket och europeisk kolonialism ca. 1200-1924

1258-1924 Perioden kring och efter ”katastrofen” 1258 kännetecknas av att tre muslimska imperier växer fram gradvis ur askan av abbasidiska kalifatet: det osmanska i Turkiet och nordafrika, det safavidiska i Persien och moghulerna i Indien. Det osmanska eller

Den siste sultanen

ottomanska imperiet är det mest kända i Europa. Fram till första världskriget var det Osmanska riket en betydande militär och kulturell stormakt. Den siste osmanske kalifen Abdϋlmecis II avsade sig sin status som kalif 1924. En händelse som har starkt symbolvärde för många muslimer (inte minst de som önskar ett nytt muslimskt kalifat). Under 1800- och 1900-talen kom många muslimskt dominerande områden i kontakt med de allt mäktigare europeiska stormakterna, som önskade bygga världsvida imperier.

Muslimska nationalstater växer fram

1924-? Efterdyningarna av det första världskriget hade en enorm betydelse för de forna osmanska territorierna. Perioden kännetecknas av tillblivelsen av muslimska nationalstater som t.ex. Turkiet, Egypten, Iran, Saudiarabien, Pakistan och Irak.  Än idag kan denna, ofta smärtsamma process, sägas pågå.

 

Kharijiter

Kharijiter – En liten gren av islam (tillhör inte shia eller sunni). Ordet betyder på arabiska ”utbrytare” eller ”de som lämnar”. Kharijiter brukar tillskrivas en mycket sträng och intolerant syn på hur man ska leva som god muslim.

Rörelsen uppstod i kampen om makten som följde på mordet på den tredje kalifen – Uthman (d. 656). Ali efterträdde den mördade Uthman. Mu’awiya, som var släkt med Uthman, anklagade Ali för att inte ställa mördarna till svars. I stridigheterna som följde stod de blivande kharijiterna först på Alis sida, men när Ali gick med på skiljedom under slaget om Siffin med sina motståndare ansåg en del att Ali agerade ytterst veligt – inte alls som en riktig kalif. De som avvek då från Alis sida kom att kallas kharijiter, ungefär ”de som lämnar”. Kharijiterna ansåg inledningsvis att alla ledare som på minsta sätt avvek från Koranen borde dödas. Ali blev deras mest iögonfallande offer. Denna hänsynslösa inställning förändrades dock med tiden. Egen fromhet sattes i centrum istället för andras brist därpå. Deras fundamentalistiska uppfattning om den rätta formen av Islam kom också att användas som ”ursäkt” för att avvisa umayyadiska och abbasidiska maktanspråk. Rörelsens idéer verkar sedan främst ha tilltalat grupper i marginalen av den muslimska världen, som exempelvis nomader och berber. Idag hittar vi kharijiter i mer eller mindre avskärmade områden i Nordafrika och i Oman.

Ali Ibn Abi Talib – den fjärde kalifen

Ali Ibn Abi Talib, (f. 600 d. 661) den inte helt obekante Ali, Muhammeds kusin, svärson (gift med Fatima) och närmaste manlige släkting eftersom M:s söner dog mycket unga. Han tillhör den lilla exklusiva skaran av ”rätt ledda” kalifer, d v s de fyra första efter Muhammeds död.  Ali är framför allt en förebild för shiiter, vilka betraktar honom som en ofelbar religiös och politisk ledare (Imam), men även sunnimuslimer värderar honom högt. De senare framhåller emellertid också Abu Bakr, Umar och Uthman som goda och rättfärdiga kalifer. I dagens Iranska flagga hittar vi Alis tveeggade svärd som symbol för Islams och Alis kraft. Förutom att hans följeslagare – pro-Alids – gav upphov till shiaislam har han ofta fått stå som symbol för olika protester mot den världsliga makten, inte minst i flera revolter mot Umayyaderna. Alis symbolvärde kan sägas vara mycket högt inom Islam – en Robin Hood, Richard Lejonhjärta och Ghandi i en och samma person. Inom shiia (främst bland ”twelwers”) firas Muhammeds utnämning av Ali som sin efterträdare under ghadir khumm (se bilden från 1300-talet till vänster). Högtiden har fått sitt namn efter platsen – oasen vid Khumm. Sunnimuslimer avvisar inte själva händelsen, men ger den en annan innebörd.